Baltiska utställningen 100 år 2014

Hälsning från Baltiska utställningen! Källa: Postmuseum

"För tusenden och hundratusenden står hägringen ännu kvar för den inre beskådningen. Den strålande sommarbilden med dess hvita palatser och torn, leende sjöar och lysande blomstergator, pelargångar och hallar, fyllda af industriens och konstens rikaste skatter, det hela badande i sommarsolens glans eller under sommarnatten strålande i elektrisk belysning, under det den ljumma luften tonade af musik; hela staden fylld av ett myllrande lif och feststämda skaror strömmande dit från ångbåtar och järnvägståg."

Nej, det är inte en högstämd minnesbild av Eurovision Song Contest 2013 utan ett slutord över Baltiska utställningen, författat av ledamoten i utställningens styrelse Carl Herslow i Officiell berättelse öfver Baltiska utställningen i Malmö 1914 (Förlagsaktiebolaget, Malmö 1921).

I år är det alltså 100-årsjubileet av Baltiska utställningen. Med lite god vilja kan man också säga att Pildammsparken - som löst baserar sig på Baltiskans utställningsområde och planlösning - fyller 100, även om stadsarkitekt Erik Bülow-Hubes storskaligt nyklassicistiska park inte stod klar förrän en bit in på tjugotalet.

För att komma i jubelstämning kan man med fördel värma upp med två nya Malmöböcker. Malmö 1914 - en stad inför språnget till det moderna (Red: Roger Johansson och Göran Larsson) är en bred urbanhistorisk antologi som med avstamp i Baltiska utställningen skildrar Malmö vid denna tid, men som också drar linjerna till det större skeendet. Europa var mitt uppe i det moderna genombrottet - med tekniska landvinningar, industrialism, klassmotsättningar, folkrörelser och urbanism som kännetecken - men stod också på randen av första världskrigets katastrof.

Ett trevligt kapitel i boken spårar olika byggnadsverk från Baltiskan till deras nuvarande placering. Efter utställningen revs de flesta av de tillfälliga byggnaderna, signerade den uppburne arkitekten Ferdinand Boberg, men en del av de stadigare husen såldes och några står fortfarande mer eller mindre upprätt. Margaretapaviljongen och blomstergatan, liksom en del stenmonument, finns kvar i Pildammsparken till den nutida besökarens fromma.

Parken, dess historia och betydelse för Malmöborna hyllas vackert och vördnadsfullt i Ulla Hårdes och fotografen Martine Castorianos bok Pildammsparken: 1914-2014. Det är ett givet verk för den som älskar Malmö i allmänhet och dess parker i synnerhet, med massor av fina fotografier från Pildammsparkens första hundra år. Men här finns också en del intressant text, bland annat om park- och stadsbyggnadsidealen i slutet av 1800- och början av 1900-talet - av vilka en del känns helt moderna, i en nutid där modernismens epok avlösts av ett mer organiskt och formfritt tänkande kring stadsplanering och urbanitet.

Det är också det tidiga 1900-talet, med framsynta stadsplanerare som Bülow-Hube, vi kan tacka för att Malmös innerstad är så grön som den faktiskt är. Anläggandet av parker och trädplantering blev en del i det moderna projketet, för att göra den starkt expanderande staden - som just 1914 nådde 100 000 invånare - uthärdlig att leva i. Under seklets andra hälft gjorde stads- och trafikplanerare vad de kunde för att rensa staden på träd och grönska, men lyckades som väl är inte fullt ut.

Förutom Pildammsparken kan man ju fråga sig om, och i så fall hur, Baltiska utställningen lämnat spår efter sig i Malmö och världen. Måhända blev den, i och med att världskriget bröt ut mitt under utställningen, mer en symbol för något som tog slut än för något som tog sin början. Och det som präglade utställningen, nationalromantiken, nationalismen, eurocentrismen och den blinda tron på framsteget är inget som vi okritiskt kan jubilera över med 1900-talets historia i backspegeln.

Så kanske blir 2014 ett år då urbanhistorikerna vid Malmö högskola och andra intresserade diskuterar arvet från Baltiskan och den brytningsperiod som 10- och 20-talet blev i stadens, Sveriges och Europas historia. Här finns mycket att gräva i och de olika kapitlen i "Malmö 1914" kan i många fall bli en bra utgångspunkt.

Under våren hålls som vanligt olika Urbanhistoriska seminarier på Malmö högskola. Seminarierna den 27/1 - Resenärerna och deras färdmedel i Malmö 1914 och 31/3 - Sjukvården i staden – bekymmer och glädjeämnen har en direkt koppling till boken.

På stadshuset genomför Institutet för studier i Malmös historia (IMH), en rad föreläsningar. Hela vårprogrammet är kopplat till boken och börjar preliminärt 27/2 med föreläsningen Bakom utställningens fina fasad.

Sydsvenskan rapporterade för ett tag sedan om alla planerade evenemang under jubileumsåret här.

Utställningen drog en hel del folk, trots allt. Källa: Sydsvenskan.

Baltiska utställningen var förstås ett märkvärdigt spektakel så länge det varade - sommarnatten lystes till exempel verkligen, såsom Carl Herslow minns, upp av inte mindre än 28 000 illuminationslampor. Ändå blev det inte alls som det var tänkt. Krigsutbrottet skakade om rejält. Tyskland och Ryssland packade ihop sina paviljonger och drog hem, folk fick annat att tänka på än att åka bergbana och Baltirulla på som om inget hänt. Den 28:e september, några dagar innan utställningen skulle stängas, kom det en storm som raserade det 87 meter höga utsiktstornet i utställningens epicentrum - symboliskt värre.

Åter till Carl Herslows slutord: "Baltiska utställningens saga är all. Den stolta hägringen är borta. Dystra, åskfyllda skyar togo den plötsligt bort från vår blick. /... / de talrika besökare från andra länder, som vi väntat och hade skäl att vänta, då det europeiska turistlifvet egentligen börjar, uteblefvo kan man gärna säga helt. På lustresorna var det slut. Därute störtade folkskarorna icke till nöjesplatserna utan till löpgrafvarna."

Ändå vill Herslow sluta på en ljus not, kanske också med en släng åt eventuella olyckskorpar som siat att allt skulle gå åt helvete och som efteråt kanske kraxat nåt i stil med "vad var det vi sa?": "Må man skatta försiktigheten hur högt man vill, det är och förblir dock optimisterna, som föra världen framåt." Så det så.