Bussgaraget 22/10 2011 - Bates-territorium

Urban Drinks

ISU - Institutet för hållbar stadsutveckling - har många järn i elden. Här kan du läsa det senaste nyhetsbrevet, med bland annat en blänkare för ISU:s femårskonferens - tillika Urbanforskningens dag - på Moriskan den 12:e december.

Urban Drinks är ISU:s after work-tillställningar. Sist var det på Café Simpan, det var trevligt. Den 27:e oktober är det dags igen, nu på Green Lion Inn mellan 17 & 20.


Kommande Urban Drinks-aftnar, om du inte kan komma förbi den 27:e:
21/11 Moriskan, 16-20
12/12 Moriskan, 16-20

Bussgaraget rivs

Lördag 22/10 2011.

Den norra delen av garaget ska stå kvar.

Rester av det mörkt rödbruna tegel som satt som dekoration över portarna.

Benzona-Perfection

Arne Andersson i Värnamo har skickat en bild på en av sina emaljskyltar. Innan den kom till hans samlingar satt den på en lagårdsdörr någonstans i Småland.

AB Alfred Benzon höll till vid Industrigatan, i Kvarteret Brännaren. Man tillverkade bland annat kemisk-tekniska produkter och bedrev verksamhet i mer än 70 år. Ett rött tegelhus invid gatan står kvar, det var kontorshuset. Resten av byggnaderna revs på 90-talet, nu är bara föroreningarna i marken kvar.

Bland mycket annat tillverkade AB Alfred Benzon mjölkningsmaskinen Benzona-Perfection. På skylten finns en väldigt naturtrogen återgivning av hur en sådan maskin såg ut.

På 40-talet byggdes Benco-verken på tomten intill Benzons fabriker. Benco var ett dotterbolag till Benzon och tog över produktionen av mjölkningsmaskiner. Så skylten borde ha tillkommit innan dess. Arne har en uppgift om att den är från 1938. Det kan mycket väl vara så - och är det någon läsare som är av en annan uppfattning får denne gärna höra av sig.

Skyltens ursprungliga plats, en numera rätt så gisten lagårdsdörr i Småland

Gentrifiering...

... kan man prata mycket om. Och tänka mycket på. Det gör resenärerna bakom intressanta bloggen Otherland Architecture i det senaste inlägget. Nu har de kommit till trakterna av San Fransisco, närmare bestämt Oakland, där de hälsar på hos några kompisar som bor - egentligen olagligt - i en gammal industrilokal. Ett långt citat:

"Vi har observerat gentrifieringsfenomenet många gånger, både i USA och i Sverige. Ofta följer det samma mönster och det är som om det finns en bestämd hackordning. Lägst är fattiga, kriminella och invandrare. Sedan flyttar de fattiga, alternativa och smutsiga konstnärerna in. I USA kommer efter ett litet tag cykelbutikerna och hemodlingsbutikerna (läs cannabisodlingsbutikerna). Om en kritisk massa konstnärer och artister samlas börjar det hända saker, typ livespelningar och så. Sedan kommer hipsterkidsen, varav hälften är arbetslösa och hälften är framgångsrika webdesigners med ipads. Sedan, enligt flera vi pratat med i USA, kommer bögarna. Nu har vi ett gentrifierat område som helt plötsligt börjar innehålla butiker och restauranger. Och priserna stiger tills de smutsiga konstnärerna inte längre har råd att vara kvar. Invandrarna är för länge sedan borta. De som investerade i fastigheterna har dubblat sina pengar och området är händelserikt och trevligt. Sedan går det lite tid. De unga coola invånarna får barn. Seriösa människor vill flytta till det charmiga området med personlighet, men klagar på livemusiken (jämför Andralånggatan i Göteborg). Och snart är området färdiggentrifierat.

Skillnaden mellan Sverige och USA är att många fler pratar om det i USA."

Nej, vi pratar överlag inte mycket om gentrifiering. Ett undantag är ett långt reportage i tidskriften Movium Magasins första nummer. Där framgår det förstås också att bostadsminister Stefan Attefall inte känner till begreppet gentrifiering, ett mycket talande faktum.

Artikeln i Movium Magasin handlar bland annat om Möllevången. Och runt Möllevången - eller rättare sagt bland de politiskt aktiva och/eller intellektuella kretsar som engagerar sig i områdets identitet och framtid - pågår det faktiskt ett samtal om gentrifiering.

Igår, på söndagseftermiddagen, satt jag en stund utanför Kaffebar i hörnet Ystadsgatan/Claesgatan och njöt av en alldeles förträfflig macchiato. Kanske är det i det här hörnet som skärningspunkterna mellan Möllan så som vi känner det och ett nytt Möllan - måhända gentrifierat - är tydligast just nu. På andra sidan Claesgatan verkar det vara samma gamla grönsakshandel som funnits där i många år nu. Längre ner i Claesgatan, mot det dystra köpcentret Leonard och det nerlagda Postkontoret till, finns fortfarande frisörsalongerna Broderstugan och Josef där man kan klippa sig till en billig penning. Ystadsgatan kantas av små livsmedelsbutiker, också de har legat där länge och har - även om de säkert bytt ägare ett antal gånger - behållit sin stil.

Det är en strid och heterogen ström av människor som passerar förbi. De som stannar till och tar en kopp kaffe är däremot mer homogen, kanske är det hipsterkidsen från citatet ovan. Det unga sällskap jag tjuvlyssnar på pratar om fastighetsaffärer och om sina företag. Någon klagar på att det är svårt att få bostadslån om man inte har fast inkomst, fast man har en del pengar att satsa på en bostadsrätt.

Någon undrar lite skämtsamt om man inte kan inrätta en del av kontoret till sovplats tills det ordnar sig. Någon annan är nyfiken på vad kompisens företag egentligen sysslar med: "No offense, men det är lite svårt att greppa." Det verkar heller inte så lätt att förklara, men affärsidén tycks handla om att skapa grafiska plattformar. Ytterligare en ung man i sällskapet tipsar om en bank som är lätt att tala med och som hjälpt till både med startkapital för hans företag och som nu handhar hans privata ekonomi.

Allt som allt en framtidsoptimistisk och samtidigt lätt ängslig konversation om att positionera sig och etablera sig.

Vän av ordning kan här invända att så där har det alltid sett ut runt Möllan, i alla fall de senaste femton åren. Men att samtidigt Salong Josef och de små livsmedelsbutikerna ju klarat sig och att inslaget av det vi slarvigt benämner invandrare fortfarande är stort på gatorna. Det är förmodligen så att gentrifieringsprocessen - av en rad olika anledningar, varav en säkerligen är MKB:s bestånd av hyresrättsfastigheter i området - gått långsammare här än på många andra ställen. Men frågan är om det inte håller på att tippa över nu, och att den boll som länge rullat kommer att rulla allt snabbare.