Aftonvandring

En blandad grupp vandrade runt i Norra Sorgenfri idag: landskapsarkitektstuderande från Alnarp och Uppsala, scenkonstnärer från bland annat Stockholm, Winchester, Porto och Barcelona. På tisdag ska de gestalta sina intryck, på olika platser i området. 

Första stopp lämningarna av bussgaraget. Märkligt nog stod dörren till en av båghallarna öppen, så vi kunde gå in och ta en titt.

Just nu håller man på att sanera marken härinne. Betonggolven är uppbrutna och här finns en skarp doft som inte känns hälsosam. Men det är inte gifter som lösgjorts ur marken, det är...

... gatukonstnären Bates som håller på att måla här. Han vill inte vara med på bild, men berättar gärna om hur han tidigare målat i de två angränsande hallarna men aldrig kommit in hit innan. Det var UngBo 12 här och sen har det varit tillbommat. Bates pratar också om hur viktigt han tycker det är att det finns platser där man kan uttrycka sig i stadsrummet och att det här skulle kunna vara en sådan plats. Som han ser det är dock myndigheterna alltför benägna att kontrollera och konformera kulturyttringar som hans.

Pinfärskt av Bates...

... på UngBo 12-kulisser som fortfarande finns kvar.

Också i hallen närmst Celsiusgatan finns det kvar lämningar från UngBo 12. Och ett landskap av saneringsmassor.

Den fina, kaklade kuren, där Ung Bo 12's servering höll till, finns kvar.

Ute igen, rivningsarbetena har gått fort framåt. Snart är det bara taket på Hall 5 kvar att riva bort. Idén att göra en park här, med fasaden mot Celsiusgatan som avslut, känns inte alls fel.

Nästa stopp, taket.

Hälsningen till google står kvar.

Nästa stopp, Stäppen.

Nytt av Nöel, som är tillbaka i sin friluftsverkstad och har flera nya skulpturer på gång.

Safari på Stäppen. Kändes inte helt bekvämt, med tanke på att det för tillfället bor folk här. Så vi gick vidare...

... till ett ställe där vi i avskildhet kunde prata om alla intryck turen gett. Undrar hur de kommer att gestaltas på tisdag?

Avstickare - Praga

Brzeska-gatan

Trevlig bar på en ödetomt vid Brzeska-gatan

Diverseaffär på huvudgatan Ząbkowska.

Sammanhängande bostadsgårdar - trevligt.

En gammal nedlagd vodkafabrik, Koneser, vid Ząbkowska.

Koneser har köpts av en privat investerare som ska utveckla området, bland annat genom att bygga bostadshus och piffa upp de gamla tegelbyggnaderna - konceptet känna igen från andra nergångna stadsdelar i snabb omvandling.

Ett etablissemang som verkar kunna vara ganska skojigt nattetid.

I Praga finns den alternativa klubb- och konstscenen - om ett par år kanske det är fler reklamare och mäklare än konstnärer i Koneser-komplexet. Men än så länge finns här bland annat en småskalig hanverks- och matmarknad.

Praga ligger på Wisłas nordöstra strand, numera håller stadsdelen på att bli en integrerad del av Warszawa. Praga blev inte helt ödelagt under kriget och det är fint att gå omkring här och kolla på husen, gatorna och vardagslivet. 

Rivning Bussgaraget 15/4 -14

Mot Celsiusgatan (norr). Alla hallarna som vetter mot Nobelvägen - till höger om bilden - rivs.

Mot söder - Nobelvägen till vänster, Industrigatan rakt fram. På den avrivna marken ska det enligt detaljplanen bli park och bostäder.

Väck med betongen! tycks vara ledordet i rivningsarbetet. Väck också med den samtidiga rymden och tyngden i byggnaderna.

Den så kallade Hall 5, som ligger längs med de äldre båghallarna (till vänster) med kortsidan mot Celsiusgatan. Den glasade fasaden mot Celsiusgatan ska bevaras, liksom takbjälkarna och den bärande betongkonstruktionen. Taket och lanterninerna rivs bort, Fastighetskontoret har gjort bedömningen att det är i för dåligt skick för att bevaras. I nuläget finns ingen hyresgäst för Hall 5, så det kommer att stå öppet mot himlen. Intressant att se vad som kommer att hända på platsen framöver.

Hallen utmed Celsiusgatan, som ligger till höger (Nobelvägen rakt fram). Enligt rivningsarbetare på plats ska även dess fasad mot Celsiusgatan bevaras, men det verkar konstigt med tanke på att det här, enligt detaljplanen, ska bli park (närmst kamerans position) och verksamhetslokaler/bostäder mot Nobelvägen. Men kanske en skyddande vägg som inramar parken? Fasaden skulle kunna bli en fin södervägg att luta sig mot med en kopp kaffe i nypan.

Som en mellanvåning i hallen finns en metallplattform. Synd att den här hallen rivs - om grundkonstruktionen hade fått stå kvar hade den kunnat bli ett spännande inslag i en urban park.

 

En av hallarna mot Nobelvägen - här får man ett intryck av den paradoxala lättheten i byggnaden, inte minst på grund av ljuset från lanterninen. Snart ett minne blott.

Fasaden mot Nobelvägen. Den har förvanskats genom åren med fula portar. Strax innan den försvinner framträder nu tegeldekorationen tydligare.

Vy mot norr. Kanske blir det en tumme kvar av garagekomplexet till slut.

Kommentar från Lotta Hansson, Malmö stads kommunikatör för Norra Sorgenfri-projektet, på NSN:s facebook-sida:

Lotta Karin Hansson Hall fem rivs på grund av att det inte gick att bevara den och sanera på ett tillfredsställande vis. Kulturförvaltningen håller på att ta fram ett koncept för användningen av Båghallarna, men det är inte klart än. Förmodligen är rivning och sanering klart vid årsskiftet om inget oförutsett händer och Stadsfastigheter kan ta över för ombyggnad. Vi kommer att gå ut med mer information om Båghallarna efter sommaren och då är förhoppningsvis kulturförvaltningens konceptförslag klart.
Gällande den öppna konstruktion som ska vara kvar så är det inte klart vad den ska innehålla eller se ut. Kanske en park?

Norra Sorgenfri Nu Ja Lotta, en urban park hade varit fint - enligt detaljplanen ska det ju vara park mellan båghallarna och de nya verksamhets-/bostadshusen mot Nobelvägen. Stämmer det som rivningsarbetarna sa att fasaden i den hall som ligger med långsidan mot Celsiusgatan ska bevaras? Det kan i så fall bli en fin solvägg mot söder som ramar in parken. Om takstolarna och den bärande konstruktionen i Hall 5 bevaras kan det bli en intressant parkmiljö som också kan användas för evenemang - det borde ganska lätt gå att fixa tillfälligt skydd mot väder och vind med konstruktionen kvar. Och gränsar ju till båghallarna. Är planerna för ombyggnad klara eller beror de på vilket koncept Kulturförvaltningen presenterar?

Lotta Karin Hansson Planer för inredning och funktion är inte klara, men man har bestämt vad som ska bevaras. Det stämmer att väggen ska stå kvar så det kan bli en intressant miljö.

Malmö 1914 - en stad inför språnget till det moderna

Baltiska utställningen

NSN har tidigare skrivit om Malmö 1914-boken här, men nu har det blivit en regelrätt recension som publicerades idag i HD. 

I år är det hundra år sedan Baltiska utställningen hölls i Malmö. Det var ett initiativ av företagarna i staden, men inför begivenheten gjordes stora satsningar från stadens sida. Bland annat drog man fram en ny spårvägslinje till utställningsområdet, drog om gator och byggde nya broar över kanalen vid centralstationen, allt för att kunna ta emot de förväntade besöksskarorna.

År 1914 var Malmö mitt uppe i ett intensivt expansionsskede. Invånarantalet hade just passerat 100 000 och industrierna blomstrade.

Den uppburne arkitekten Ferdinand Boberg ritade de temporärt uppförda utställningsbyggnaderna i vitgnistrande nationalromantisk stil. De senaste landvinningarna inom teknik och vetenskap visades upp av de deltagande östersjöländerna i en blandning av nationalistisk självhävdelse och baltisk sammanhållning. Europa i allmänhet och den germanska kultursfären i synnerhet var världens självklara medelpunkt.

Med avstamp i Baltiska utställningen har en grupp forskare kopplade till Institutet för studier i Malmös historia vid Malmö högskola gett ut den ambitiösa antologin Malmö 1914 – en stad inför språnget till det moderna. Här sätts utställningen på ett föredömligt sätt in i ett större sammanhang.

Vid tiden för utställningen var Sverige ett land utan allmän rösträtt. Några år tidigare, 1909, hade konflikterna mellan arbetarrörelse och arbetsgivare lett till en konflikt så omfattande att den fortfarande går under namnet Storstrejken.

Men även på fredligare sätt hade urbaniseringen och industrialismen lett till starka sociala rörelser. Stadsrummet togs nu i anspråk även av andra grupper än borgerskapet, vilket inte minst de populära nöjesattraktionerna på Baltiskan blev ett exempel på.

De mest intressanta artiklarna i Malmö 1914 sätter ljuset på dessa sociala rörelser. Historikerna Sif Bokholm och Irene Andersson berättar i "En milstolpe för kvinnosaken" hur Fredrika-Bremer-Förbundets Kvinnornas hus på Baltiska utställningen blev ett uppskattat och viktigt steg i kampen för kvinnlig rösträtt. Fredrik Björk, doktorand i historia, skriver intressant om koloniområdenas roll som en del i det moderna projektet.

Malmö kring år 1914 var en stad där man på många områden – från stadsplanering till sjukvård och social omvårdnad - brottades med fattigdom och skriande sociala klyftor. Samtidigt utmanades företagsledarnas hegemoni i staden av en allt starkare och välorganiserad arbetarrörelse. I Malmö fanns såväl landets första Folkets hus som den första Folkets Park.

Den framgångsrika kooperationen Solidar blev både en ekonomisk maktfaktor och ett skyddsnät vid konflikter på arbetsmarknaden. Titeln på redaktören Roger Johanssons bidrag, "Arbetarrörelse mellan integration och revolution", sammanfattar det laddade läget.

Sammantaget skrivs här historien om hur Malmö verkligen – som landet i övrigt – stod inför ett språng till det moderna, men ännu tvekade i ansatsen och klamrade sig fast vid en förlegad samhällsordning. Boken ger inte bilden av en värld på randen av ett världskrig, men förmodligen var det få som då kunde eller ville se omfattningen i den katastrof som väntade.

På ett lokalt plan lade krigsutbrottet sordin på glädjeyran kring Baltiska utställningen. Tyskland och Ryssland packade ihop sina paviljonger och åkte hem. Den 28:e september, några dagar innan stängningen, kom det en storm som symboliskt nog raserade Bobergs 87 meter höga utsiktstorn i utställningens epicentrum.

Så småningom anlades Pildammsparken med utgångspunkt i utställningsområdet. I parken finns det kvar några svårtydda spår av Baltiskan, vilken knappast blivit en levande del av Malmös historiska minne.

I och med världskrigets utbrott blev utställningen mer en symbol för något som tog slut än för något som tog sin början. Och det som präglade utställningen, nationalromantiken, nationalismen, eurocentrismen och den blinda tron på framsteget är inget som vi okritiskt kan jubilera över med 1900-talets historia i backspegeln.

Ändå är 100-årsjubileet av Baltiska utställningen ett tillfälle att återvända till en avgörande brytningstid i europeisk historia. Det är en tid som känns avlägsen som en repad och fladdrande journalfilm, med män i cylinderhatt och kvinnor i långklänning som ryckigt spatserar genom staden. Ändå finns här en viktig grund till att förstå det Europa vi lever i idag. Malmö 1914 – en stad inför språnget till det moderna är en ingång så god som någon till en sådan förståelse.