Avstickare: H+, Helsingborg III

Igår publicerades den andra i en serie artiklar om stadsförnyelsen i Helsingborgs södra delar, H+, i Helsingborgs Dagblad. Den handlar om ett planerat "blågrönt stråk" som - med hjälp av parker och kanaler - ska förbinda de olika delarna av området och sträcka sig från inlandet i sydost till kajerna i nordväst.

Ett av två värmeverk i hamnområdet. Detta är förmodligen det äldsta, som nu fungerar mest som reserv. Ligger nu i en motorvägskorsning, men kommer i framtiden att ligga i kanten av det blågröna stråket - om det inte rivs.

Ett före detta husarregemente, numera Rönnowska yrkesskolan. Regementets byggnader ligger numera på båda sidor av Bredgatan, som någon gång på 60- eller 70-talet förlängdes genom husarområdet för att underlätta för biltrafiken. På sikt kommer Bredgatan att bli en bilfri kanal och Husarplatsen att bli centralpunkten i det blågröna stråket.

Fler husarbyggnader, på andra sidan Bredgatan från Rönnowska skolan sett. Fram tills helt nyligen var det slakteri här. I bakgrunden - på andra sidan Järnvägsgatan/Malmöleden - det höga HSB-huset på Söder.

De gamla husarkasernerna är till det yttre välbevarade, och tanken att använda dem och platsens historia för att ge området en ny identitet är bärande i H+-visionen.

Kraftiga barriärer: Södergatsviadukten och järnvägen. Här kommer järnvägen att gå i en tunnel, för att komma upp i dagen strax söder om denna punkt (vänsterut sett från kamerans position). Här kommer det blågröna stråket att etableras.

Södergatsviadukten.

Södergatsviadukten och Jutan, en gammal jutefabrik som numera fungerar som kombinerad boule- och skateboardarena i fritidsförvaltningens regi.

Södergatsviadukten och Jutan, mot norr (det vill säga Söder).

Jutefabriken på 40-talet. Bilden lånad ur en rapport från 2002, Kulturmiljöer i Gåsebäck, skriven av dåvarande stadsantikvarie Karin Gustavsson.


När järnvägen grävts ner och Järnvägsgatan rätats ut kommer Södergatsviadukten så småningom att bli överflödig. Vad ska hända med den då? Ska den rivas? Eller kanske bli en uppodlad park à la The High Line på Manhattan?

Avstickare: H+, Helsingborg II

Med början igår publicerades den första av mina artiklar om stadsförnyelseprojektet i södra delarna av Helsingborg, H+, i Helsingborgs Dagblad. Den handlar om planerna på att bebygga ett par pirer i hamnen med bostäder. Nedan några bilder från Oceanpiren och Oslopiren.

Oceanpiren norrut: här ska byggas bostäder. Det grå magasinet med valvbågarna är ritat av Sten Samuelsson. Det kommer med all sannolikhet att rivas. Den lilla tegelbyggnaden framför magasinet kommer att bevaras.

Oceanpiren: hamnmagasin som ska sparas.

Oceanpiren: till vänster magasin signerat Sten Samuelson, kommer att rivas. På andra sidan färjeinfarten - på en annan pir - ligger Parapeten, utställningsbyggnaden från H55.

Från Ocveanpiren österut: docka vid den inre bassängen, därbakom Gustav Adolfskyrkan på Söder.

Från Oceanpiren söderut (vänster till höger): Hamnkontoret, värmeverket, reningsverket.

Osloterminalen. Nu står den tom. Kanske kommer den att rivas, men tycks som gjord för framtida konserter och utställningar.

En bit brutalt skön öststatsestetik på den yttersta bastionen mot Öresund.

Från Oslopiren söderut: värmeverket och pelletsladan i form av en toblerone-ask.

Lager på lager från Oslopiren: på andra sidan hamnbassängen Magasin 405 på Oceanpiren, därbakom kran vid dockan, därbakom sjukhuset uppe på Landborgen.

Bakom containrarna: före detta Tretorn, numera Campus Helsingborg och H+ högkvarter SHIP. Gustav Adolfskyrkan på Söder i bakgrunden.

Avstickare: Gruvbygd II

Här, i Efter Arbetet, kan du läsa min artikel om det skånska gruvbältet.

Bjuv, Schakt III (också känt som Schakt Greve Strömfelt), nerlagt 1979:






Bostadsområdet Freden i Bjuv, gruvarbetarbostäder byggda 1916-20:

Det lilla uthuset mellan bostadshusen är en kolbod

Schakt Malmros i Risekatslösa:

I bakgrunden slagghögen, "Bonken" kallad

Utsikt från Bonken - landsbygd och industrilandskap (Billesholm) i ett

Nyvång, Schakt Cerwin och den imponerande slagghögen:

70 meter hög hög

Möte på toppen

Slagghögens branter är besvärliga

Lite till från Skrombergaverken:

Avstickare: Gruvbygd I (Skrombergaverken)

Skåne har en lång och omfattande gruvhistoria. Stenkol och lera gav fabrikörerna rikedom. Arbetarna fick jobb och - ibland - stendammslunga. Hela samhällen byggdes i trakten av Bjuv och Billesholm upp kring schakten. I Ekeby fanns Skrombergaverken, där produktionen av klinker och annat lades ner så sent som 2008. Nu håller spåren efter gruvindustrin bokstavligen på att sjunka i djupet.

Bilderna är från Skrombergaverken, 30:e april 2011. Läs mitt reportage om gruvbygden i nästa nummer av Efter Arbetet, som utkommer alldeles snart. Bör gå att få tag på i välsorterade pressbyråer, om du inte redan är prenumerant.

1902 - 1944

Färdigbränt

God Jul! önskar vågskjulet

Ann-Margret Wendt är engagerad i Skromberga Akademi, en ideell förening som arbetar för att verkets historia och miljö ska bevaras. En del av ugnarna, maskinerna och inredningen har tagits bort. Skromberga Akademi har uppmärksammat Regionmuseet i Kristianstad på de kulturhistoriska värden som finns här och som riskerar att gå förlorade.

Byggnadsantikvarie Helene Stalin Åkesson, knuten till Regionmuseet, tycks fullt medveten om de viktiga industrihistoriska värden som står på spel här. Hon menar att det är hela det skånska gruvbältet som bör lanseras som ett sammanhållet koncept. Det sträcker sig över flera kommuner - Höganäs, Helsingborg, Åstorp och Bjuv – och nu försöker Regionmuseet hitta samarbetsformer över kommungränserna kring den idén.

En historia det ska bli spännande att följa.

Ny tidskrift: Movium Magasin

Movium – centrum för stadens utemiljö vid SLU i Alnarp – har nedkommit med en papperspublikation: Movium Magasin.

Första numret är innehållsmättat. Här finns bland annat ett stort reportage om gentrifiering. Kolbjörn Guwallius vänder och vriderförtjänstfullt på begreppet, med Vesterbro i Köpenhamn och Möllevången i Malmö som exempel. Stad Solidars kojstad vid Folkets Park får förstås stor uppmärksamhet.

Anders Rubin, kommunalråd i Malmö med ansvar för bostadsfrågor, menar i reportaget att man från kommunens sida gjort allt för att stoppa gentrifieringen av Möllevången, bland annat genom att vara generösa med tillstånd för högljudda arrangemang, klubbar och serveringar.

"Egentligen har vi velat att Möllevången ska vara en port in till Malmö där man härjar runt några år innan man flyttar vidare", säger Rubin. Så om du är en hipster som klubbar runt på Debaser och liknande etablissemang, betänk att du gör det som del av en kommunalt sanktionerad masterplan.

Nu menar Rubin dock att slaget om Möllan är förlorat - stället kommer oåterkalleligen att gentrifieras. En spik i kistan var enligt Rubin när skolan vid Folkets Park öppnade, en annan - så klart - den sedan länge pågående omvandlingen av hyresrättshus till bostadsrättsföreningar. Folk stannar längre och får successivt mer pengar att spendera. Eller så köper och säljer de sina lägenheter till ständigt ökande priser, vilket också förändrar populationen.

Rubins inställning är talande. Den säger att man som politiker kan styra genom hur länge man ger tillstånd till uteserveringar att ha öppet, inte genom mer handfasta bostadspolitiska åtgärder. Marknaden styr.

Talande - rent häpnadsväckande - är också att bostadsminister Stefan Attefall, när Guwallius intervjuar honom, inte känner till termen gentrifiering. Inte konstigt att den bostadspolitiska debatten är helt död på de avgörande politiska arenorna.

Här kan du läsa min recension av Movium Magasin i Helsingborgs Dagblad.