 |
| Patrik, engagerad trädguide, mitt i grönskan. |
Idag invigdes Millennieskogen, en del av det hundra hektar stora park- och rekreationsområde som är under utbyggnad mellan Lindängen och Yttre Ringvägen. I väster avgränsas området av Katrinetorps landeri. Där var det samtidigt skördemarknad. Mycket folk, mycket grönt.
Millennieskogen är en stadspark uppbyggd främst med barrträd, många av dem märkliga och främmande arter i våra nejder. Mest omtalade är kanske mammutträden, som redan - efter att ha stått här i fjorton år - blivit ganska resliga och som om bara ett par hundra år kommer att vara riktigt stora.
Parken kommer att bli en tät skog. Men här finns också tydliga rum, upphöjda cirklar av granit och i mitten en minivariant av Tallriken i Pildammsparken. När Pildammsparken anlades för hundra år sedan låg den i utkanten, som Millennieskogen gör nu.
Hur det ser ut om hundra år - tja, vem vet? Men även om Millennieskogen nu ligger bortom allfarsvägarna är parken värd att besöka. Under de kommande åren kommer den att vara i ständig förändring. Här kommer att vara lugnt och skönt.
Nyplanterad skog är rätt stökig och förvirrande, inte alls välordnad och snygg. Man måste gå nära träden, sjunka in i dem och detaljerna. Det kan man här. Exakt vad det är för träd är egentligen inte så viktigt - fast hos de besökare som följde med på den guidade turen var både kunskapen och nyfikenheten stor. Ett andaktsfullt sus gick genom publiken när trädguiden stannade till vid en tulpanmagnolia - fastän den inte förväntas bära blom förrän om tjugo år sådär.
Bild 1 och 2 tror jag är en lärkvariant. Bild tre, ingen aning men roliga bollar. Bild fyra: sekoia. Bild fem: gingko, som enligt guiden också räknas till barrträden. Goethes favoritträd, det finns mycket gingko i Weimar.
