söndag 24 augusti 2014

Avstickare: Landskrona Fotofestival

Malmöbaserade gatukonstnärerna Nils Petter Löfstedt/Erik Vestman.
Nils Petter Löfstedt/Erik Vestman.
Turkiet-fokus i Excercishallen.
Lütfi Özköks porträtt av Sun Axelsson
Jaenecke/Samuelsons konsthall.
Logistikslätten.
Läs här Johan Malmbergs krönika om fotofestivalen och ladda ner HD Kulturs fina fotobilaga.

lördag 16 augusti 2014

Är Malmös cykelvägar en valfråga?

Frågan ställdes av Sydsvenskan till Norra Sorgenfri Nu-redaktören i mitten av mars. Se artikeln här. Jag svarade jakande, eller rättare sagt att ett partis inställning till cyklismen påverkar hur jag röstar. Eftersom jag inte har något körkort är det praktiskt att kunna cykla smidigt varthelst i stan jag behöver ta mig. Ideologiskt finns det hur många skäl som helst - inte minst ekologiska - att öka cyklingen och minska bilismen i staden.

Artikelrubriken, "Historiskt har Malmö varit en usel cykelstad", är lite olycklig. Det finns en period i stadens trafikhistoria - rekordårens våldsamma utbyggnad av bilvägarna i staden - vilken inte bara minskade cykelframkomligheten utan också skapade en stad full av barriärer och ogästvänliga trafikmiljöer. Inte minst i innerstaden. Men innan dess antar jag att Malmö var en bra cykelstad, eller snarare en stad där flertalet cyklade för det var det man gjorde när man skulle ta sig fram. Och nu är alltså ambitionen, i alla fall för några partier, att Malmö åter ska bli en framstående stad för cykling. Det görs verkligen stora och i många fall lyckosamma satsningar i den riktningen. Men läs gärna nedan hur ledande företrädare för partierna svarade på Sydsvenskans fråga. Observera att tre partier istället pratar om hur viktig bilen är:

Ewa Bertz (FP): Att bygga bort bilen vore en fullständig katastrof. Vi ska inte försvåra för de som har bil men hjälpa dem att välja cykeln.
Stefan Lindhe (M): Vi prioriterar god framkomlighet för alla trafikslag och det gäller även bilar. Det måste bli tydligare var man kan cykla och var man inte kan cykla.
Sven Rosén (SPI): Man måste inte ha biltrafik innanför broarna. Det räcker med bilism på Studentgatan och Djäknegatan men inte behöver man ha det på Stora och Lilla Nygatan.
Daniel Sestrajcic (V): Vi prioriterar cyklister. Vi vill ha en bilfri innerstad, gratis kollektivtrafik och göra om Södra Förstadsgatan till en gågata och cykelbana.
Karolina Skog (MP): Vi vill bygga stora cykelleder där det ska gå att pendelcykla i högt tempo. Främst i de klassiska, stora billederna.
Katrin Stjernfeldt Jammeh (S): 2001 hade vi 300 kilometer cykelvägar. Idag har vi 500. Tre år i rad har vi valts till bästa cykelkommun. Vi har höga ambitioner.
Magnus Olsson (SD): Vi måste prioritera bilismen nu, främst för att få trafikanter till city som har det tufft nu.


Detta ledde till ett meningsutbyte på Norra Sorgenfri Nu:s facebook-sida:


Anna Kej
Är det trafikanterna eller city som har det tufft? (allvarligt menad fråga) och sen måste man ju verkligen undra hur klimathotet kan bli så här ignorerat.

Norra Sorgenfri Nu
Precis, jag tror inte city har det tufft för att trafikanterna har det tufft att ta sig dit. City har det tufft för att trafikanterna hellre åker till Emporia eller Svågertorp, där de visserligen har det lätt ordnat för sig. Men det är ju inte cykel- och gågatornas fel utan för att man gett efter för köpcentrumsuget i bilismens anda.

Lari Pitkäkangas [mp, red:s anm]
Ja, då förstår ni det politiska klimatet som vi arbetat/arbetar i. Det krävs mer av radikala åtgärder. Många av de beslut som fattats i Malmö kring vägar och stadsstrukturen är baserade på äldre planer. Många av besluten är fattade före 2006. Vi har lyckats ändra riktningen och prioriteringarna, genom nya policy och riktlinjer, vilket inte minst kommer att synas i den nya Översiktsplanen. Framtidens stadsutveckling kommer att förändras med rätt politiker. Men läs gärna denna text som beskriver detta:

http://fernqvist.blogspot.se/2010_06_01_archive.html

Johanna Bruun
Mer cyklister.

Nils-Johan Sjöquist
Cykelvägnätet och framkomligheten idag är i det närmaste obefintlig. Tänk om det varit lika lätt och säkert att ta sig fram i staden med cykel som med bil. Hade blivit en cykelrevolution.

Norra Sorgenfri Nu
Nils-Johan, där tycker jag du är lite för negativ. Det finns ett väl utvecklat cykelvägnät, om du menar Malmö, men kanske inte alltid synligt & i anslutning till de större bilgatorna. Därför: cykelrevolutionen är möjlig redan nu, om tillräckligt många cyklister tar gatorna i besittning. Vi behöver inte vänta på att cykelvägnätet ska bli lika utbyggt som bilvägnätet, utan genom att cykla påverka så att staden blir ännu mer en cykelstad.

Tomas Wikström
Du har rätt, poängen med att cykla är ju att kunna ta sig fram överallt. Cykelvägnät, där de finns, fungerar bäst för pendling, men sällan för vardagens kortare förflyttningar. Med lägre hastighet minimeras riskerna med att cykla överallt. Reclaim the streets, cyklister!


Nils-Johan Sjöquist Negativt eller kanske bara en annan utgångspunkt att och annat sätt att se på frågan. Två bilder som jag tycker representerar mitt synsätt för tillfället just nu. https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10151890363621541&set=gm.702384939812053&type=1
Foto

Varje adress och varje gata är någons startpunkt och mål för dagens resor. Cykli... Visa mer

Tillhörande: Jon Cederberg


Jonas Bergenudd
En sista döende rossling från bilberoendet.

Norra Sorgenfri Nu
Absolut ligger det mycket i dessa bilder. Dock: jag tar mig snabbare på cykel från Möllan till Lindängen (min pendlingsväg) än med stadsbuss och - i rusningstid - ungefär lika snabbt som med bil. Likadant när jag cyklar i centrum - det går snabbare, även om jag ibland får snirkla lite. Det finns ingenstans i Malmö dit jag tvekar att ta mig per cykel.

Nils-Johan Sjöquist
Jag pendlar varje dag, och ja, jag kan välja en väg ut ur stan för att kunna cykla på cykelväg. Tyvärr vill jag ofta hinna inom en affärer på vägen. Då måste jag ge mig ut på vägar bland bilar och bussar. Alla som cyklar i blandad trafik vet hur farligt det är för en oskyddad trafikant. Senast förra veckan håll jag på att bli mossade mot parkerade bilar av en buss som trängde sig förbi och svängde in för tidigt framför mig. En potentiellt dödlig situation om jag inte varit uppmärksam. Givetvis tyckte inte chaffören att han gjort något konstigt när jag hann upp honom vid trafikljuset och frågade om han sett mig. Med vägar anpassade för gemensam trafik hade detta förhoppningsvis gått att undvika.

Norra Sorgenfri Nu
Ja, det finns mycket mer att göra förstås och förhoppningsvis orkar stadens stads- och trafikplanerare hålla i och emot billobbyn och fortsätta dra fler cykelbanor längs centrala bilgator, för att göra cyklingen säkrare.

Nils-Johan Sjöquist
Ett stort problem verkar ju vara en förlegad syn bland politiker på hur människor vill röra sig i staden. Många människor vill cykla och betydligt fler hade nog gjort det om det var bättre förutsättningar. Hur ska cyklister kunna gemensamt kräva sin plats och få politiker att inse hur behövligt en förnyelse är. En kraftfull cykellobby hade behövts.

Norra Sorgenfri Nu
Det är på gång, tippar jag.

Johan Frohnert
Jag vet inte vad ni jämför med. För mig har alltid Malmö framstått som en väldigt cykelvänlig stad. Cykelvägar finns överallt i stan. Nu i samband med citytunneln byggs parkering vid de ny stationrna. På många ställen är cykeltrafiken prioriterad på en vanlig gata och biltrafiken får lämna företräde för den. Det verkar inte som vi rör oss i samma stad. Däremot håller jag med om att man har låtit externa köpcentra växa upp överallt på bilarnas villkor. Det tar ju död på innerstaden som du skriver Jörgen. Hoppas vi kommer att se en ändring på det.

Norra Sorgenfri Nu
Bra Johan, det är viktigt att jämföra med andra städer. Staden hade besök från bl a Gent och Aten i förra veckan, de tog sig runt på cykel och var glada och imponerade över hur lätt det var att cykla i Malmö jämfört med hemma. Och vid de nya pendlarnoderna vid Malmö C & Triangeln tycker jag man verkligen prioriterat cykeln. Men som citaten från partierna visar finns det också de som vill ha en fortsatt prioritering på bilen, det är alltså ingen självklarhet med satsning på cyklism.

Johan Frohnert
Det är ju en ålderdomlig inställning 2014 att inte underlätta för cykel i koldioxid utsläppens tid. Självklart måste partiernas inställning bevakas. Bilen kommer alldeles säkert finnas kvar utan att den prioriteras. Den ingår som en självklarhet i samhället och jag tror att den kommer att finnas kvar även om oljan tar slut. Den är allför bekväm att använda sig av men jag tror man kommer att få betala mer för att få använda utrymmet på gator och torg.

Hans Jinert
Bort med cykelmaffian fram med bussarna.

Nils-Johan Sjöquist
Vad menar du Hans?

Hans Jinert
Jo det satsas så mycket på cykelvägar och ändå cyklas det mest på alla andra ställen vanliga vägar och trottoarer. Det kan gå en väg och en cykelbanan parallellt och ändå cyklas det ute på vanliga vägen varför då en cykelbana?

Norra Sorgenfri Nu
Hans, nu tycker jag du generaliserar väl grovt. De flesta cyklister i stan använder nog cykelvägarna (det är många fler än man kan tro, både vägar och cyklister, för de är ofta "gömda" i grönstråk & baksidor). Jag kan bara prata för mig själv och visst använder jag även gator för blandad trafik där det är mest praktiskt och det inte finns en cykelväg att använda (vilket är ett argument för att bygga fler såna). Sist jag kollade var det inte förbjudet. Trottoarer ska man förstås inte cykla på.

Carl Heinz
Den dåliga cykelkulturen, kan bero på för många höghastighetscyklister och för få cykelbanor? Tror att det är samma problem som med bilisterna, var ute i god tid och stressa inte? Jobbar natt, och har märkt av kaoset på morgnarna! Som cyklist och bilist!

Nils-Johan Sjöquist
Hastigheten på cyklisterna kan väl knappast vara ett problem. Ett stort problem när man ska samsas om utrymmet på vägar är att en del bilister och busschaufförer verka tro att vägen enbart är för dom och inte visar hänsyn till oskyddade trafikanter. Om jag cyklar i 30km/h är det väl bättre att göra det på vägen än på långsamgående trånga, farliga GC-vägar. Borde inte vara ett problem för bilister att ge utrymme.

---

Cykelfrågan engagerar, det är helt klart - och det är nog något de politiska partierna bör ta med i beräkningen.

Till sist är det också på plats med en senkommen dementi, apropå den nämnda Sydsvenskan-artikeln. Jag vill med kraft understryka att jag inte går medvetet in för att "reta bilister" när jag cyklar i staden, som det påstås. Visst, jag drog kanske några anekdoter som kan ha tolkats så, det är inte det. Men nu vill jag ta tillfället i akt att klargöra att jag för det mesta följer trafikreglerna, stannar för stopp och allmänt iakttar största hänsyn till medtrafikanterna. Möjligen kan zickzackandet mellan bilar längs Nobelvägen och Amiralsgatan i rusningstid uppfattas störande, men i stort sett handlar det bara om helt ordinärt filkörande. Typ.

måndag 11 augusti 2014

Avstickare: brutala Leicester

New Walk är ett mer än 200 år gammalt promenadstråk genom centrala Leicester. Som resten av staden bjuder New Walk på en dynamisk blandning av byggnader från flera sekler.
Arkitekturstilen New Brutalism, som med sina radikala krav på förenkling och "ärlighet" uppstod i England efter andra världskriget, är representerad också längs New Walk...
... framför allt i City Councils byggnad New Walk Centre.
Byggda på 70-talet personifierar de båda bågformade huskropparna det sämsta hos New Brutalism. Och då menar jag inte de arkitektoniska kvaliteterna, som är betydande - även om de och komplexets dominans över den i övrigt småskaliga och till stora delar medeltida stadskärnan förstås kan stötas och blötas. Men likt många andra hus byggda i stilen - inte minst de storskaliga betongbostadskomplexen - är New Walk Centre helt enkelt för dåligt utfört. Material och byggteknik håller inte. Byggnaderna verkar heller inte ha underhållits särskilt väl och enligt Leicester City Councils hemsida är de nu utdömda som arbetsplats. Det är en bister ironi med tanke på alla sekelgamla hus runtomkring som har klarat tidens tand alldeles utmärkt.
Att renovera New Walk Center anses för dyrt och därför kommer de båda husen att rivas. Ett landmärke försvinner och det är väl ingen långsökt gissning att många gläds över detta. Brutalismen har inte så många fans idag, utom kanske i Preston där en oväntat stark opinion förmått ändra ett beslut att riva Preston Bus Station.  
New Walk Centres båda böjda huskroppar i bakgrunden. Snart ett minne blott, men som synes saknas inte andra exempel på brutalism.
När ett nytt badhus skulle byggas fann man lämningarna av ett romerskt bad på platsen. Så badhuset fick byggas någon annanstans och utgrävningen av det gamla badet har blivit friluftsmuseum, omgärdat av en smäcker modernistisk skapelse - Vaughan College och Jewry Wall Museum.
Leicester har varit en betydande industristad - textil, skor - men har som så många andra städer hamnat i bakvattnet. Stadens tre universitet hjälper upp situationen. Ett ambitiöst arbete pågår för att regenerera staden. Bland annat satsar man på att göra om ett centrumnära område med småverksamheter och större, ofta nerlagda industrier till ett kulturcentrum. Rakt fram i bild den gamla teatern Athena, till vänster den nya - The Curve. Nu hoppas Leicester att upptäckten av ett skelett, Richard III:s, ska lyfta staden ytterligare. Ett besökscentrum har nyligen invigts. I centrum och runt katedralen, i vilken lämningarna av den gamle kungen ska grävas ner på nytt, pågår försköningsarbeten. Leicester hoppas på besöksnäringens välsignelse. Förutom att Malmö inte har ett sådant dragplåster känns utvecklingen igen.  
The Curve är mjukt rundad men också knivskarp.
Kvarteren runt The Curve är ruffiga, med många klubbar och en hel del tomma byggnader. 
En del kåkar på dekis är riktigt fina.
Humberstone Gate, övergiven industrifastighet som förmodligen kommer att rivas.
Cardinal Telephone Exchange till vänster. Snyggt höghus.
Ännu ett anslående nybygge som plötsligt dyker upp i gatubilden.  
En bild av Leicesters mest berömda exempel på New Brutalism, James Stirling och James Gowans Engeneering Building - färdigställd 1963 för Leicester University - hämtar jag från en tråd på skyscrapercity.com.
Queen's Building, De Montfort University, från samma skyscrapercity.com-tråd. På forumet finns en mängd material om Leicester, se East Midlands Forum.

torsdag 7 augusti 2014

Avstickare: Warszawa - hus

En dunge av skyskrapor har vuxit upp runt Stalinkrokanen Palac Kultury i Nauki - Kulturpalatset - i förgrunden.
1963 skrev Folke Isaksson en bok om Warszawa. Lütfi Özkök fotade. Från Kulturpalatset, med utsikt mot Wisła, såg de höghusen växa upp längs huvudstråket Marszałkowska. "Ett nytt samhälle med djärvare linjer växer fram. En ny stad för nya generationer", skrev Isaksson. Han var kanske något av en modernist. Men när han besökte Warszawa låg fortfarande en del av staden i ruiner efter andra världskriget. De nya husen representerade ett framtidshopp.
Warszawas arkitektoniska arv från 60- och 70-talen är delvis väl omhändertaget och är i uppiffat skick en tillgång i gatubilden.
En gång Centralkommitténs hus. På Lütfi Özköks bild från sextiotalet hänger det stora porträtt av polske kommunistledaren Gomułka och hans östtyske kollega Ulbricht. I bottenvåningen bastanta grindar mot yttervärlden och bilar parkerade framför. Idag säljs det Mont Blanc-pennor och Porsche bakom stora skyltfönster, i resten av byggnaden är det bank. Vid Plac de Gaulle'a, ett centralt nav i staden. 
Foksal-gatan, en tvärgata till Nowy Swiat, det centrala shoppingstråket som är så nära turistfälla man kommer i stan. På sextiotalet var bokförlaget PIW's kafé på Foksal 17 en samlingspunkt för Warszawas författare och intellektuella. Förlaget har fortfarande verksamhet här, men kaféet har mist sin litterära aura. Numera ligger restauranger, kaféer och klubbar på rad längs gatan. Några äldre, kanske till och med intakta förkrigshus, pryder gatubilden. 
Innergård längs Nowy Swiat.
Hotell Bristol, ett 1800-talspalats vid Krakowskie Przedmieście, boulevarden kantad med universitetsbyggnader som slutar vid Sigismundkolonnen i mynningen till Gamla stan. Renoverat med mycken möda och mycket kapital efter kommunisttiden. Ett fint kafé med stora fönster mot sidogatan, för ganska vanligt folk. En jugendinspirerad pelarsal där man gärna bär kostym eller åtminstone tweedjacka, men där man kan få afternoon tea för drygt en hundring. 
Ett hotell av senare snitt, som nu börjar få status av historisk artefakt. Också det renoverat i tidstrogen sjuttiotalsstil. Hit bör man gå någon gång och ta en drink i cocktailbaren.
Rivnings-/utvecklingsarbete längs ul. Szpitalna mellan Nowy Swiat och Marszałkowska.
Fräckt i korsningen Krucza-gatan och Jerusalem-allén. Kanske en gång ett varuhus, nu nergånget. Hoppas det går en ny storhetstid till mötes.
Bostadshus längs Krucza-gatan.