Vad händer i kvarteret Spårvägen?

Illustration lånad från en presentation av Ulrika Lundquist (Malmö Stad)

Ovanstående skiss över kvarteret Spårvägen hittar NSN-redaktionen på byggemenskap.se. Den ingår i en presentation som Malmö Stads samordnare för Norra Sorgenfri-projektet, Ulrika Lundquist, höll under en konferens i Malmö den 16:e april anordnad av Föreningen för byggemenskaper. Skissen är förstås inte att betrakta som en sanning, men kvartersindelningen bör bli ungefär som bilden visar. De delar av Bussgaraget som finns kvar idag räknar man alltså med i de framtida planerna.

Jag räknar till åtta nya bostadskvarter (den helgråa fyrkanten ut mot Industrigatan i söder tror jag är ett parkeringshus), vart och ett fördelat på 2-4 fastigheter. I slutändan ska här bli cirka 650 bostäder fördelade på 20 aktörer. Småskaligt alltså, vilket enligt planarbetena är en av nycklarna till områdets utveckling. Syftet är - enligt Ulrikas presentation - att "skapa ett område med innerstadskaraktär och stor variation". Genomförandesättet är att många aktörer ska delta i utvecklingen av området: arkitekter, byggherrar med flera.

Det man hoppas på är att "uttrycket [ska bli] mer varierat och vertikalt snarare än horisontellt". Det ska kunna bli småföretagande i mindre lokaler i husens bottenvåningar. Det ska bli möjligt med ett "mer småskaligt ägande i området, på kort och på längre sikt kan ägandet variera".

Tidsplan: den nya detaljplanen för kvarteret - eller snarare för de nya kvarteren - beräknas kunna antas i februari 2013. Byggstarten beräknas till våren 2014. Processen ska präglas av dialog mellan markägaren kommunen och byggherrarna. Det ska bildas arbetsgrupper som sysslar med frågor om ekologi, social hållbarhet, genomförandefrågor och marknadsföring.

Byggemenskaper? Enligt byggemenskap.se är det när en grupp människor "i egen regi och utifrån sina egna ambitioner tillsammans planerar, låter bygga och använder en byggnad".

Byggemenskaper är hett just nu - ses av många som ett sätt att öka innovationsförmågan i byggandet och bidra till en hållbar stadsutveckling. Mycket av hajpen går förstås tillbaka till byggprojektet Urbana villor i Västra Hamnen, vilket fick Kasper Sahlin-priset 2009.

Också här, i kvarteret Spårvägen, har en markanvisning gått till en byggemenskap. Vi kommer med all säkerhet att återkomma till detta projekt framöver.

Tillägg 3/5:
Signaturen Smastad har kommenterat utvecklingsprojektet i kvarteret Spårvägen på ScyscraperCitys Norra Sorgenfri-tråd:

"Tanken bakom detta projekt är att dra ner skalan i byggandet och bygga en varierad stadsdel från början. Det finns en viss oenighet om vem som kläckt själva iden från början.

I stället för att ge stora markanvisningar till stora byggherrar som bygger stora hus vill man utnyttja det kapital som finns i många av Malmös mindre fastighetsbolag. Dessa är ofta välskötta och ytterst långsiktiga och har gott om kapital i förhållande till sin storlek. Med många mindre byggrätter får man en varierad stadsdel med hög kvalitet där husen åldras i olika takt vilket ger en sammantaget bättre stadsmiljö. Man får dessutom ett betydligt bättre fokus på detaljerna i byggena. Mer Bo01 än dockan.

Nackdelen är en (mycket) mer komplex planprocess.

En intressant detalj är att det är byggherrarna som i viss utsträckning skall komma fram till vad som skall ge området dess karaktär och som skall införlivas i detaljplanen. Offentliga miljöer skall då stödja denna inriktning."

Loft Living - nu med tv!

En del av Loft Living har fått nytt liv av Stäppens skejtare. Här finns också säkra vårtecken. Och en gammaldags tjock-tv.

Favräl magasinet! / Början till en manual

Bilden lånad av HD

Det blev till slut så, att rivningen av det gamla tegelmagasinet i Svalöv satte igång under onsdagen.

Det kom väl knappast som någon större överraskning. Efter rivningsvågen av gamla bostadshus i våra innerstäder är det industriminnena som raderas. Lämningarna från den industriella epoken är ofta stora, otympliga och svårsanerade komplex. De har kanske stått övergivna många år, ligger avigt till och anses av många som olustiga och onödiga påminnelser om en svunnen tid. De lever farligt. De har stått där i mannaminne, man tänker knappt på att de finns när man passerar dem år ut och år in och plötsligt - PANG - är de borta. Sedan blir det ofta en slarvigt asfalterad parkeringsplats eller ödetomt på platsen i många herrans år innan där byggs något nytt.

Striden om magasinet i Svalöv stämmer till eftertanke. I rapporteringen har aktivisterna framställts som lovvärt idealistiska och engagerade, men också känslostyrda, lite naiva och alldeles för sent ute där de stått framför magasinet i kylan och försökt mota bort grävskoporna. De utlåtanden från Länsstyrelsen och Regionmuseet man hållit fram har fladdrat förgäves i vinden och vägt lätt som en fjäder.

Det vet rivningsförespråkarna, personifierade av VD:n för Svalövs Lokaler Bo Griptsen. Han kan i lugn och ro från sitt tjänsterum hävda att den enda möjligheten är att riva magasinet. När reportrarna påpekar att byggnaden är q-märkt och inte får förvanskas, ställer Gripsten sakerna på plats genom att förklara att det inte handlar om att förvanska den. Man tar ju bort den helt och hållet och det är det - menar Gripsten - ingen som har sagt något om att man inte får. Och ett rivningsbeslut är ett rivningsbeslut, det finns på papper och är fattat i laga ordning.

Förnuft mot känsla? Det ser så ut men så enkelt är det förstås inte. De sakliga argumenten är så klart baserade på tyckande, överenskommelser, känslor. Aktivisternas desperata åtgärder kan vara baserade på solida faktaunderbyggda argument. Till slut handlar det om värderingar, opinion och makt.    

Så om du har en byggnad, som är förbisedd av de flesta andra men som du verkligen gillar och vill ska finnas kvar, finns här några lärdomar att dra.

Den viktigaste: när rivningsbeslutet är fattat och grävskoporna kommer rullande är det för sent att göra något. När du blir förtjust i ett bedagat industriminne, ta då så snart du kan reda på vad som gäller för det. Vem äger det? Vad har ägaren för planer för fastigheten? Vad säger detaljplanen? Är det förändringar i detaljplanen på gång (sker när fastighetsägaren vill exploatera sin mark och/eller sina hus, eller när kommunen initierat ett utvecklingsprojekt)? En detaljplaneprocess tar oftast lång tid och inbegriper ett lagstadgat samrådsförfarande och utställning av framtagna planförslag. Det är här man som privatperson eller intresseorganisation har störst chans och tid på sig att ifrågasätta, bilda opinion och komma med alternativa förslag.

Ta reda på om det finns byggnadsantikvariska utredningar som säger att byggnaden är bevarandevärd. Påminn annars kommunantikvarien, Länsstyrelsen och Regionmuseet om att byggnaden finns och att den kan vara av intresse att titta på. De rekommendationer som eventuellt finns är oftast inte bindande utan just en rekommendation - men de är viktiga att ha med om du behöver överklaga beslut du inte gillar.

Håll noga koll på byggnadsnämndens föredragningslista. Man basunerar inte direkt ut ärenden om detaljplaner, bygg- och rivningslov. Men allt som rör dem är offentliga handlingar. Överklaga beslut innan de vunnit laga kraft. Annars är det kört.

Skriv om ditt älsklingsobjekt. Prata om det. Gör det till en mötesplats. Skaffa på ett tidigt stadium likasinnade som är beredda att lägga ner sin själ i arbetet tillsammans med dig, ty ensam är inte stark. Få människor i din by eller stad att förstå hur vackert och intressant och kulturhistoriskt omistligt det är. Och viktigast av allt förstås: hitta hållbara argument för att det är ekonomiskt försvarbart att bevara det. Annars är det kört.

Bestäm dig för om det är värt det. Om du vill kämpa för ditt magasin, din silo, din överväxta ödetomt eller din murkna och rostade gamla nerlagda järnvägslinje måste du bereda dig på att det kommer att kosta: tid, möda och inte minst frustration. Du kommer nämligen att upptäcka att långt ifrån alla delar din kärlek. Medmänniskornas kärlek står ofta till det man lite diffust kallar NYTTAN och DET EKONOMISKT FÖRNUFTIGA. Vem har nytta av att det här rucklet står här och förfaller? När man skulle kunna bygga ett nytt fint bostadshus eller en funktionell parkering här istället? Nej, riv skiten så vi slipper se eländet och bygg nåt  vettigt istället!

Du kommer att få mängder av siffror på hur mycket det kommer att kosta att göra i ordning byggnaden efter alla regler och säkerhetsaspekter slängda i ansiktet. Du kommer att höra många, många argument för att det är omöjligt att rädda byggnaden, hur gärna man än skulle vilja. Du kanske kommer att få se utredningar, gjorda av konsulter med imponerande titlar, som övertygande visar att din kärlek kommer att rosta sönder och samman och rasa när som helt i alla fall - och då måste man ju riva eller hur, så ingen kommer till skada?

Du kommer att bli kallad stolle, hippie, betongkramare, drömmare, naiv, kulturkofta, ekonomisk ligist och andra tillmälen av män i förnuftiga kläder som varit med länge och som är vana att bestämma. Du kommer att bli ledsen, arg och besviken på dina medmänniskor. Om det till slut går så långt att du desperat ställer dig framför grävskopan för att hindra den kommer du att bli utskrattad. Dina tårar av frustration och ilska kommer att tas som intäkt för att förnuftet till slut segrat.

Du kommer också att lära dig massor av saker. För att kunna bemöta alla argument måste du sätta dig in i lagstiftning, byggnormer och antikvariska riktlinjer och eventuellt skaffa dig en byggnadsingenjörsutbildning på köpet. Du kommer dessutom att upptäcka att du har vänner. Ofta är det fler än man tror som är förälskade i de här övergivna gamla rucklen. Och det, om inte annat, kan göra det mödan värt.

Synpunkter på och fler punkter till manualen emottages tacksamt, liksom exempel på där man lyckats bevara något även om det sett pyrt ut!

Ett magasin i Svalöv ska rivas - eller?

Bilden lånad av HD

Tillägg 18/4: Idag fortsätter rivningen, trots protester och fortsatt manifestation på plats. Tydligen var det första demoleringsarbete som gjordes att ta ut gjutjärnsfönstren - vilket innebär att de ända till igår fanns kvar på gaveln på bilden ovan. Kortsiktigheten i att riva byggnader som denna, och den bristande förståelsen  hos politiska och ekonomiska makthavare för de värden man kvickt och raskt kan förstöra är häpnadsväckande.

På Rädda Magasinets plats på facebook kan man läsa om processen och försöken som gjorts att få ansvariga politiker och tjänstemän på kommunala fastighetsbolaget Svalbo att ompröva beslutet. Det finns utlåtanden från Regionmuseet och Länsstyrelsen som framhåller magasinets kulturhistoriska värde. Här finns också länkar till bilder inifrån magasinet.

17/4:
I Svalöv ska ett gammalt magasin rivas. Svalövsbostäder, som äger byggnaden, vill att det ska bli en parkeringsplats istället.

Magasinet ser vackert ut på HD's bilder och är otvivelaktigt ett stycke industrihistoria. En del tycker det är en riktigt dålig idé att riva det. Istället vill de att det ska bevaras och rustas upp. Idag, när rivningen skulle börja, ockuperades byggnaden av de aktivister som engagerat sig mest i frågan. Läs om aktionen här och här.

Jag kommer att tänka på vad Håkan Asmoarp, som jobbade med H+ tills man bestämde att skjuta tunnelbygget på framtiden, sa när jag träffade honom i somras. Något i stil med att det är först när grävskoporna kommer som folk reagerar. Då är det nästan alltid för sent - samrådstiden har varit, alla besluten är fattade och har vunnit laga kraft.

Jag har ingen aning om hur kampen för magasinets bevarande har förts i Svalöv. Säkert har en kärna av engagerade personer fört den länge och tålmodigt. Men det är säkert också som det står i HD's artikel, att många Svalövsbor inte har haft koll på vad som håller på att hända.

Att riva magasinet för att bereda plats för parkerade bilar tycks som ett riktigt bakåtsträvande beslut. Redan i morgon onsdag blir det en manifestation i Svalöv, i syfte att försöka påverka beslutsfattarna. Och man ska aldrig säga aldrig. Kanske behöver vi inte säga favräl till magasinet.

Loft Living - mayhem

Stor skillnad.