Avstickare: Brooklyn Bridge Park

För några veckor sedan: jag står vid kanten av en pir och tittar ut över East River mot de hopträngda skyskraporna på Lower Manhattan. Till vänster i fjärran tronar Frihetsgudinnan på sin lilla ö och till höger, alldeles i närheten, fortsätter Brooklyn Bridge in över land mot sitt fäste en bit in på Brooklyn-sidan. Från där jag står och söderut, längs East River hela vägen ner mot dess utlopp i New York Bay, är det en stor industriell hamn. En jätteanläggning med pirar ut i floden och med lagerhus längs landkanten.

Rättare sagt, det var en stor hamn. Nu är den nerlagd, inga fartyg lägger till här längre och lossar sin last. Hamnverksamheten har – i svallvågorna efter 11:e september – flyttats från det säkerhetskänsliga New York till New Jersey. Det är en strukturomvandling som heter duga. För näringsidkarna längs Atlantic Avenue har tiderna blivit svåra. Alla de hamnarbetare och sjömän som åt och drack här har försvunnit.

Det öde hamnområdet är avspärrat av höga stängsel. De flesta av de gamla nergångna lagerbyggnaderna har rivits och här pågår sanerings- och grundarbete. Något är på gång. Det vattennära läget och den storslagna utsikten kan väl bara innebära att här ska byggas lyxbostäder?

Faktiskt inte. Staden New York, med borgmästare Bloomberg vid rodret, har beslutat att här ska bli en park. Bakom mig böljar gräsklädda kullar. Här finns en lekplats där barnen kommer att gunga nästan i skuggan av Brooklynbron. När jag kommer hit en tidig morgon är det lite oklart om man egentligen får vara här. Gräsmattorna och de flesta trapporna och gångstigarna är avspärrade, parkarbetare håller på för fullt med att göra anläggningen klar. Mycket är fortfarande halvfärdigt.

Men fastän parken långt ifrån är klar är det inte svårt att föreställa sig att den kommer att bli ett landmärke i det New Yorkska stadslandskapet. Den kommer även att väcka många framåtblickande stadsplanerares intresse, då den bygger på idéer om hållbar utveckling och ett möte mellan naturen – om än konstruerad - och det omgivande urbana hamn- och industrilandskapet.

Gräskullarna är konstruerade så att regnvattnet ska rinna ner i stora underjordiska cisterner och sedan användas för bevattning. Granitstenarna till trapporna är återanvända från en bro över Harlem River. Istället för de gammaldags lyktstolpar som pryder de flesta av New Yorks parker har landskapsarkitekten, Michael Van Valkenburgh, placerat ut höga telefonstolpar med strålkastare i toppen och självklart kommer en av de gamla lagerbyggnaderna att sparas för att bli basket- och handbollshall.

Några dagar senare läser jag i New York Times att denna första etapp av parken, Pir 1, nu har öppnats för allmänheten. När allt står klart – ett projekt som kommer att ta flera år till i anspråk – kommer parken att omfatta hela 65 tunnland och ha en sträckning på ett par kilometer utmed vattnet. På pirarna kommer det bland annat att finnas volleybollplaner och fotbollsplaner. De kommer att sammanlänkas av gröna stråk för mer avslappnad rekreation.

Artikelförfattaren, arkitekturskribenten Nicolai Ouroussoff, gör en jämförelse med Frederick Law Olmsted, mannen som skapade Central Park, och hans visioner om ett grönt rum öppet för alla oavsett klass och social bakgrund. Att idag spara ut ett så stort område för alla att kunna använda - istället för att bebygga det med bostäder - är en märklighet i sig, som tyder på en medvetenhet om invånarnas behov av gröna lungor. Det handlar inte bara om ekologisk utan också om social hållbar utveckling.

I planerna ingår en eftergift för marknadskrafterna. I ena änden av parken ska det byggas ett bostadskomplex med lyxlägenheter och i den andra ett hotell. Lösningen är till för att staden ska kunna finansiera underhållet av parken. Ouroussoff uttrycker en viss oro för att privata intressen ska få för stort inflytande. Men byggandet av bostäder i gamla hamnområden behöver inte betyda att områdena blir exklusiva för de boende. Västra Hamnen i Malmö är ett exempel på hur stadens del i exploateringen - i en grön och offentlig front mot vattnet - blivit en investering som fallit väl ut. Hittills har bryggorna och parken utvecklats till en plats som utnyttjas av Malmöbor även från andra delar av staden.

Tänket bakom Brooklyn Bridge Park är ändå det omvända jämfört med Västra Hamnen i Malmö, Hammarby Sjöstad i Stockholm och Norra Hamnen i Helsingborg – områden där byggande av bostäder för de bättre bemedlade kom i första hand och eventuella offentliga rum kommit på köpet. Det ska bli intressant att följa fortsättningen och vad parken kommer att innebära för den här delen av New York City. Kanske finns här också inspiration att hämta för landskapsarkitekterna som ska utforma parken i Norra Sorgenfri, vad gäller idéerna om hållbar utveckling?

Road to somewhere