Avstickare: Närlunda (Helsingborg)

Bostadsområdet Närlunda i södra delarna av Helsingborg byggdes åren 1969-71. Det ritades, enligt uppgift från stadsantikvarisk expertis, av arkitektkontoret ARTON. Den helsingborgsbaserade firman bildades på 50-talet av bröderna Erik och Henry Andersson. Bland medarbetarna fanns Jørn Utzon och Jörgen Michelsen. ARTON ritade bland annat bostadsområdet Elineberg, beläget strax sydöst om Närlunda, i skarven mellan 50- och 60-tal. Michelsen ritade för kontoret det nya stadsbiblioteket i Stadsparken 1965.

Närlunda ligger inbäddat i grönska, i anslutning till natur- och rekreationsområdet Jordbodalen. Husen är byggda av betongelement i åtta och fyra våningar med loftgångar. Området är själva sinnebilden av det modernistiska hus-i-park-idealet, det är välplanerat och genomtänkt i utförandet. Stora gräsytor och planteringar avgränsar husen sinsemellan. Det är välskött - som i en park - och känslan av urbanitet är väldigt låg. Jag hittar inget centrum, om man inte ska räkna huset med gemensamhetslokaler eller äldreboendet. Kanske har det varit av godo för området. De konstruerade och arkitektoniskt tveksamma centra från tiden som finns lite varstans, till exempel på Drottninghög och Lindängen, har ju inte precis fungerat och bidragit till mysfaktorn för de områdena.

Å andra sidan är här inte mycket liv och rörelse, förutom någon trädgårdsarbetare från Helsingborgshem som pysslar förstrött med utemiljön. Närlunda är småskaligt - enligt Helsingborgs stadslexikon består området av 515 lägenheter och hade 2010 1 255 invånare - och intrycket är att de som bor här har gjort så länge och åldrats med husen. Alltså: ett miljonprogramsområde att trivas i?

Nu ska hursomhelst Närlunda lyftas med ett utropstecken, Höjdpunkten:

Tjugo våningar reser sig det nya, gröna höghuset mot himlen. Det är ganska anslående och kommer att bli ett nytt landmärke för Helsingborg. Samtidigt verkar det inte ha så mycket med Närlunda att göra, det står lite för sig själv och bryter av - vilket säkert är poängen. Har de boende varit involverade i processen med att ta fram planerna på nybygget? Tveksamt.

Det kan förstås bli bra ändå. En föryngring och förtätning både av hus och folk kan kanske vara behövlig. Men förändring möter ofta motstånd, begripligt nog. Den enda människa jag möter är en dam vid busshållplatsen intill nybygget. Hon ska också åka härifrån. Hon tycker att det nya huset fördärvat hela Närlunda. Hon berättar att hon bott här i 42 år, i nummer 11. Men nu har hon flyttat - höghuset snodde henne på utsikten över Sundet och hon trivs inte längre här. Förändring kostar, på många olika sätt.

Läs om Höjdpunkten i HD.